torsdag 22 mars 2012

Ibland är det tungt...



Min lilla Kerstin är död. Hon var min vän, min träningskompis och Gemdales framtidshopp - men nu är hon borta och det känns fruktansvärt tungt!
Lördagen den 3 mars blev hon påkörd på grusvägen utanför mitt hus. Klockan var 20.00 och vi hade varit iväg och tränat hela dagen. Allt hade gått så bra och vi hade haft så roligt. Hemma lät jag grinden vara öppen eftersom jag bara skulle bära in varor jag handlat innan jag skulle göra den sista kvällsrastningen längs vägen. Jag som ALLTID stänger grinden trodde att det inte skulle komma några bilar denna lördagskväll. Men ödet ville annorlunda. En bil kom och Kerstin blev påkörd.
 Åkte direkt till Hallands Djursjukhus där jag efter röntgen och undersökning fick beskedet att det enda som fanns att göra var att låta henne somna in. Helt förtvivlad åkte jag hem och möttes av Inga som darrande stod på tre ben. Jag förstod att hon också hade blivit påkörd (fast föraren hävdade att den svarta hade klarat sig). Slöinge hade hunnit stänga så jag fick bege mig till Helsingborgs Djursjukhus 10 mil söderut. Ingen rolig bilfärd där tankarna snurrade runt och ovissheten om jag skulle få säga adjö till en andra hund denna dag, var stor.
 Veterinären konstaterade att Inga hade fått sig en rejäl smäll. Som tur var hittade man inga benbrott eller ledbansskador utan troligen hade hon en rejäl muskelskada i sina lårmusker med riktigt ont och det knäppte i den ena armbågen (varför visste inte veterinären). Efter åtta timmar var vi hemma igen, lättad för att Inga hade klarat sig men så otroligt ledsen att ha mist Kerstin endast 2,5 år. Dagen efter började Inga blöda ur stjärten. Hjärtat for upp i halsen och rädslan var stor innan jag insåg att det bara var ett löp.
 Kerstin var en fantastisk hund! Hon var så glad och en riktig naturbegåvning när det gällde träning. Hon var en av de bästa spårhundar jag haft och väldigt lättmotiverad på lydnadsplan. Hon var så gott som tävlingsklar för Appellen och en ev start i Lägre var inte heller långt borta.
 Jag saknar henne så!

Om någon skulle komma på tanken och tro att jag glidigt runt på nå´n form av räkmacka när det gäller hunderiet, så har ni fel. Det är till och med så att jag i mina mörka stunder anser att jag har blivit drabbad onödigt hårt. Det är inte rättvist och för varje förlust har det varit svårare att komma igen och tycka att hunderiet är roligt igen.
 1989 bröt min långhårscollie Zita bakbenet illa. Benet läkte dåligt, blev kortare och Zita fick pensioneras 2 år gammal - nyss bliven Lydnadschampion.
 2000 skadade mitt korthår Britta sitt framben så illa att det fick stelopereras. Även hon hade problem under resten av sitt liv och fick pensioneras dryga två år gammal. Då nybliven Lydnadschampion, Tjänstehund och Godkänd i Högre klass Spår.
 2003 skadade mitt korthår Dustin bägge sina framben i en olycka. Detta var så illa att jag i samråd med veterinär var tvungen att avliva honom. Dustin var 5 år gammal och tävlandes i Lydnadsklass Elit, Högre klass och Tjänstehund.
 2009 Fick min lilla Vera cancer i lymfkörtlarna. Även hon var mitt stora framtidshopp men fick somna in endast 2 år gammal.
 Och nu Kerstin.
Sorgen är inte mindre för att man har fler hundar. Mina hundar bor inne i huset med mig. De sover i min säng, delar min macka och vi tillbringar mycket tid ihop. Alla har sin plats i mitt hjärta och de är så saknade när de dör. Att hundar dör när de är gamla är livets gång, men man ska inte behöva förlora dem när de är mitt i livet, då de fortfarande har så mycket skoj att uppleva.
 Livet har dock fortsatt och tiden har delats mellan arbete, hundrastning mm. I går var första gången jag tränade hundarna efter Kerstins död. Jag har försökt att förmå mig till det tidigare men inte kunnat. I söndags var jag till och med på Brukshundklubben men åkte hem igen utan att ha tagit ut hundarna ur bilen... Jag fixade det inte. På söndagskvällen tog jag dock beslutet att nu måste vi gå vidare igen. Jag har förhoppningsvis så mycket roligt kvar att uppleva tillsammans med mina hundar och hundvänner. Jag kommer förhoppningsvis att möta fler fantstiska hundar och ha många roliga träningspass tillsammans med min flock. Kanske, kanske får jag också lyckan att se B2 kullen födas inom kort. Livet går vidare.


Som det ofta är så kommer ju en olycka sällan ensam. Veckan före Kerstins död fick Hilda blödningar i sina ögon. Det ena öga var så illa att hon inte hade någon syn på det och det andra ögat var också drabbat. Varför denna blödning har uppkommit, vet man inte. Tydligen blir det så ibland. Nu har vi behandlat med cortison både i droppar och i tabletter samt så har Hilda ätit en omgång med Antibiotika. Vi har varit på många återbesök och det verkar som att det har blivit bättre. Så nu håller jag tummarna för att synen kan räddas - att vara blind i min stora flock är nästan omöjligt. Jag hoppas också att vi kan dra ner på cortisonet så att Hilda blir piggare. Lilla tösen har gått från pigg pensionär på 11 år till gammal hund på bara några veckor. Jag vill att vi ska ha flera fina år till tillsammans!
 Tydligen räckte inte dessa prövningar utan fredagkväll för drygt en vecka sedan försvann Freya under promenad i skogen. Klockan halv sex på kvällen sprang gänget en sväng i skogen. Alla kom tillbaka direkt. Alla utom Freya. Usch, vad mycket man hinner tänka. Har hon gått vilse, har hon gått ner sig i det närbelägna kärret, har hon blivit skadad av ett vildsvin, har hon brutit benet och ligger skadad någonstans? Polis kontaktades och min snälla pappa kom med ficklampor och hjälpte mig att leta. Efter 4 och en halv timme!!! kom hon springandes på vägen. Jag har ingen aning om var hon har varit eller vad hon har gjort. Mina hundar - inklusive Freya - har aldrig varit ifrån mig mer än högst 5 minuter tidigare. Tack och lov slutade detta äventyr väl!
 Slutligen har två fina blå flickor fått somna in under de senaste dagarna. Ett stort tack till deras ägare som gett dem så fina, långa liv.

SE UCH DK UCH SPH II LP 1 TJH BEV Gemdales Delicious Diana  "Diana"

SE UCH SPH III TJH BEV SVCH Gemdales Easeful Eliza  "Eliza#

lördag 31 december 2011

*Extra, Extra" !!!

Exclusivt för er läsare av Gemdalesbloggen, kommer här nu den spännande fortsättningen på dokumentärerna "Hästmannen" och "Kokvinnorna"

***HUNDTANTEN***

I rollerna ser vi:

Hundtanten - Gemdalestanten Yvonne
Hundarna – Harry, Hilda, Olga, Malte, Astrid, Inga, Kerstin, Gilbert, Freya och Berta  
Katterna – Berit, Kalle och Gudrun

Hundtanten lever sitt liv i misär ( i andras ögon) tillsammans med alla sina djur ute på den Halländska landsbygden.


Hon har ingen blomstrande, välvårdad trädgård utan omgivningarna består av lera och åter lera!




Golven består inte av stampat jordgolv, bara nästan…

Råttor finns både inomhus...

 ...och i grannens ladugård. Då och då hittas sådana här rackare i trädgården!

Hon bryr sig inte om diamanter och juveler och hennes mest uppskattade julklapp var en ny dammsugare...
(Hon fick dessutom en ny microvågsugn i julklapp. Den gamla tålde inte att katten kissade på den...)
Hon går sällan på fester och partajer men firar stort när hundarna lyckats på tävling...

Hon reser sällan på semester och har aldrig varit i Thailand. Hon anser att en strålande semester firas i ett utställningstält på Collie SM (både natt och dag...)

Hon attraheras inte av karlar i sportbilar, däremot av pojkar med rosetter i klatchiga färger... 

Hon står så gott som oberörd inför nyfödda spädbarn men tycker att jäspande småvalpar är bland det sötaste som finns...

Hon gör hundgodis efter konstens alla regler, inte för mycket sött och inte för mycket salt...


Men hon tycker själv att ett glas Pepsi Max och en Negerbulle är en strålande (fullgod) måltid...

Hon kan inte så mycket om Sveriges lagar och förordningar, men hon kan väckas mitt i natten och rabbla maxbetyg och koeffecienter ur SBK:s Tävlingsregler...

Hon har svårt att komma ihåg namn på sina släktingar, men kan rabbla hundstamtavlor utan och  innan.

Hon har inte man och barn och det närmsta sex hon kommer är trångt i sängen och parningsresor till Finland...

Hon har inte ordning på pengar och viktiga papper men hon för utförliga noteringar om alla hundars upplevelser och träningar (så allt blir rättvist)...

Hon är inte rädd för mördare och våldsmän. Men hon sjunger på promenaderna för att skrämma bort vildsvin och har ögon som upptäcker Sveriges alla ormar (allt för att inte hundarna ska bli skadade)

Hon bryr sig inte om fall man är vit, svart eller gay. Men inom hunderiet är hon en stor rasist. Där finns bara en ras som gäller - COLLIE!

Men trots detta - av andra kanske ansett som ganska torftiga liv, så säger hon som kokvinnan sa: Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag vilja leva det liv som jag har idag!



GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLESAMMANS!  /Yvonne

tisdag 29 november 2011

Stormen Berit

Idag blir det inget hundinlägg utan bara lite bilder från stormen (orkanen) Berit som härjade här i söndags.
 Åkte till havet på eftermiddagen innan den värsta blåsten hunnit sätta in, och passade på att prova min nya kamera på annat än hundmotiv

Började med att åka till Steninge som ligger ca 3 km fågelvägen från mitt hem.












Många människor trotsade stormen och gav sig ut för att titta på och fota havet. Det är en maffig upplevelse att vara vid havet när det blåser. Lite synd att turister oftast är på stränderna under lugna sommardagar.








Därefter åkte vi vidare till Livräddarstationen i Särdal. Malte gestaltar här den sanna brukshunden som  inte låter sig stoppas av lite orkan ;-)


Inte alltid lika kul med strandtomt...


Detta är ett tak som blåste av vid Annandagsstormen 1902 (tror jag att det var). Det fick ligga kvar som ett minne...


Har inte varit i skogen än  men förstår att en hel del träd har ramlat. Hoppas inte det ser ut som efter stormen Gudrun då alla spårskogar blev fördärvade för lång tid framöver... Räknade till över 20 fällda träd på vägen till jobbet i måndags. (Jobbar i Frösakull som ligger precis vid havet ).
 Hemmavid klarade det sig bra. Förutom min sönderblåsta brevlåda, några ramlade grenar och ett vält älgtorn var allt som vanligt...:-)


Slutligen bar det av till Haverdal där hundar rastades och de sista bilderna togs.


Stranden är borta och vattnet når ända upp till sanddynorna




Ovädret rullar in. Glad man inte är till havs!




Bilrutan alldeles vit av salt från havet

tisdag 23 augusti 2011

Sommaren 2011

Sommaren 2011 har varit fin och händelserik. Jag hade möjlighet att ta hela 6 veckors semester och det kändes skönt efter en jobbig vår.
 De första veckorna var vi mest hemma. Inser att jag bor närmast perfekt. Jag har möjlighet att rasta hundarna hemmavid - även om vi försöker komma iväg till skogen så ofta vi kan.


Rastningsrundan går längs med en bäck som hundarna gärna badar i. Här är Astrid på väg ner för ett dopp.

För lite mer rejäla dopp går färden till Ugglarps hundbad. Ett underbart ställe med en fin och långgrund strand.



Tikarna har avlöst varandra i löp. Lite besvärligt med löptikar och hanar under flera månader. Då är man tacksam för att man har avdelat trädgården i två delar så att alla i allafall kan vara ute samtidigt.

Sommar på landet betyder djur i alla dess former. Flugor har vi gott om!
 Som tur är har jag aldrig sett orm eller snok i närheten av hemmet. Däremot finns det älg. Denna pojk är fotad från altanen.



Jag brukar säga att Gemdales kennel ligger mitt på en leråker. Och så är det under den blöta och leriga delen av året. Under sommaren är det otroligt vackert med säd som vajar på fälten. (Öjvind och Berta tar sig en runda in i fältet. Något som annars är förbjudet. Allt för grannsämjans skull;-)

Grannarna odlar lin som ger en fin färg i landskapet.

Hem, ljuva hem!

Semester ägnades också åt diverse trädgårdsarbete såsom...


...klippning av häck. (inte alltid lätt mellan odlad åker och brännässlor)...

... och ifyllande av diverse grävda kratrar i gräsmattan. (Konstigt, jorden från hålorna räcker aldrig till att fylla igen dem med igen)

Frysen fylldes både av kantareller...


... och en massa hundgodis. För att hålla nere kostnaderna - ja, det blir dyrt att träna 10 hundar med diverse charkvaror - blandar jag ugnspannkaka, amerikanska pannkakor med korv och köttbullar.

 Den 22-24 Juli var det dags för Collie SM i Örebro. Körde upp på natten mot lördagen och kunde på bilradion följa hur dödstalen från massakern på Utöya blev fler och fler. En sådan katastrof gör att man får lite distans till hundtävlandet och inser att ex vis ett missat spår inte är hela världen.
 Gemdalesgänget kämpade tappert och många fina prestationer gjordes.
 Natten tillbringades i utställningstältet. Jag, Malte, Gilbert och Öjvind sov gott och tryggt hela natten medan glassgubbarna stod vakt!



Makarna Geddes, kennel Ingledene, som dömde utställningen på SM.

Veckan efter Collie SM var det dags för kennellägret på Stigmansgården. Alltid lika roligt att får träffa alla vänner och hundar igen!


Maria och Assa i väntan på spår


Den omtyckta instruktören Magnus med Kuling.

Maria som schäfervakt

Britt och Älmer

En av många platsliggningar

Stolt matte med fina hundar!

Marie och Bella


"Hundträning kräva dessa drycker!"

Ett härligt besök på lägret var Ola och Molly! Molly är tjejen från Å-kullen som föddes blind (eller så gott som blind). Underbart att få se hennes positiva syn på livet. Hon gick omkring bland folk och hundar, trygg och glad med svansen på topp! Tack Ola för att du tar så väl hand om henne och för att du har gett henne en andra chans!

Halmstad anordnade SM-veckan i Juni. Det var en vecka full av SM i många sporter. En del riktigt udda. Jag var där flera dagar och tittade. Ett gyllene tillfälle för miljöträning för hundarna och kul att få se att det finns nördar inom allt. Satt flera timmar och tittade på kanotpolo och triathlon. Kul.
 Ett annat arrangemang som har arrangerats i sommar är Tall Ship Race. Det är en stor segeltävling för stora segelfartyg. Flera dagar med fest i stan. Härligt väder, fina båtar, bra konserter och MASSOR av folk. Man beräknar att det var ca 400 000 besökare denna helg. Mycket med tanke på att Halmstad endast har ca 80000 invånare. Ävne här passades det på att miljöträna hundar. Nyttigt för hundarna och kul för mig. Alltid roligare att uppleva saker tillsammans med hundarna!





Besättningsmän på båt från Colombia

Tur jag inte jobbar på segelbåt. Jag som får svindel när jag stiger upp på köksstolen...





Även ryska sjömän har numera tillgång till ny teknologi;-)

I veckan som gick var jag i Stockholm och gick utbildning för att bli Agriaombud. Har visat mitt intresse för detta för ett par år sedan och nu blev det en plats ledig i Halland. Jättekul!
 Utbildningen var krävande men intressant och vi höll på från tidig morgon till sen kväll. En kväll slutade vi dock tidigare och då passade jag på att se stan lite grann. Både Gamla stan och vaktavlösning på Slottet hanns med och kvällen avslutades på Skansen där jag besökte sista avsnittet av Allsång på Skansen. Kul!

 I helgen var jag på Bruks SM och tittade. Alltid lika spännande att vara på plats och se dessa duktiga hundar och förare! Extra kul var att en förare med Gemdalesanknytning gjorde så bra ifrån sig i Rapporten. Detta var Tomas och Ulrika som med sin flat Musse kom på en hedrande 6:e plats. (Tomas och Ulrika var ägare till Allis och Charlie ur B- resp C-kullen)

Lite anmärkningsvärt är att jag inte såg någon annan collieuppfödare på plats. Kanske missade jag någon men inte drällde det av dem... Rätt så underligt kan jag tycka då Collien faktiskt är en brukshund och detta kan vara ett gyllene tillfälle att få se vad en brukshund bör kunna prestera!
 "Tilly-Eva" uttryckte det rätt bra. - Andra rasers ägare är bekymrade för att det i år bara deltog x antal hundar av den rasen på SM:et. Vi är bekymrade över att vi inte såg några collies i publiken!"
 Jag, Eva, Britt och Marie gjorde i alla fall vad vi kunde som reklampelare för rasen. Vi hade tillsammans 5 korthår med oss som uppförde sig exemplariskt trots skott på skyddet och "bomber och granater" från cowboys och indianer på High Chaparall. Vägen är lång till ett colliedeltagande på SM men vi måste i alla fall visa att rasen finns bland tävlingsintresserade i dessa sammanhang! Utöver våra korthår fanns en långhårsvalp i publiken - det var allt...!
 Nu väntar en höst som jag hoppas blir lika fin som sommaren varit!